Usch vad det kittlar, men jag kan ju inte låta bli att skratta ändå!

Nu har jag varit på kalas hos min kompis William. Han fyllde 2 år och jag var bjuden på hans kalas. Jag hade köpt färgpennor till honom (med assistans av mamma) och han verkade i alla fall bli glad över dem. Vi fick tårta och kakor, men jag är inte så förtjust i det än. Blev gladare över yoghurten jag fick! Sedan så lekte vi en stund med bilar, ritade men Williams pennor och så blev det fiskdamm. Det är inte så ofta som jag fiskar så jag vet inte riktigt hur jag ska göra. Men jag fick hjälp av mamma och vi fick napp! En gammal tandlös gädda blev det… Nja, en reflex och en tablettask om jag ska vara riktigt ärlig. Nu äter jag ju inte godis än så jag tittade en stund på reflexen innna jag fortsatte att leka med polisbilen. Det blev en kul stund hos William innan vi hastade vidare till Stina. Jag vet precis vilken bil hon har, för jag ser den varje gång vi svänger in på vårt kvarter. (Nu säger mamma att det inte alls är Stinas bil, för den står i Umgransele. Men jag vet visst att det är den!)

Det är ganska skönt att få rätt ibland. Och då menar jag inte i en diskussion utan hur jag siat framtiden. Jag skrev i tidigare inlägg att jag nog kommer att få mer jobb bara jag får in en fot. Detta visar sig nu stämma. Jag började med 40% i engelska, har nu fått 3 timmar på timtid till i veckan i engelska (eventuellt förlängning hela läsåret), ska dessutom kanske få undervisa en elev i ryska!!

Idag så ringde min rektor och frågade om jag kunde tänka mig att ta steg 1 i spanska… Öhh, jo, det kan jag väl… Äntligen SPANSKA!! Så det blir ytterligare tre timmar i veckan.

Sedan så har E från Finnbacksskolan ringt och flaggat för dagvikariat i spanska här framöver. Inte dumt inte.

Så roliga telefonsamtal vill jag alltid ha.

Det finns mycket som man kanske inte tänker på innan man skaffar barn. Innan vi fick sonen så läste jag på hur det är att vara gravid och om förlossningen. Men sen då? Det kommer ju ett liv efter BB också, men det glömdes liksom bort. Det är ju då det STORA arbetet börjar. Det är mycket jag har lärt mig, både om barn och om mig själv. Tidigare så har jag varit lättrörd, precis som min far, men efter sonen är det rent av löjligt så lätt till tårar jag har. Och det är egentligen inte hemska och ledsna saker som är värst, utan lyckliga tilldragelser som gör att tårarna rinner. Senast idag på ämneskonferensen på jobbet (!) så var det en kollega som fick beröm och då var jag tvungen att titta ner i bordet. För man kan väl inte låta tårarna rinna på jobbet, eller? Och det var ju dessutom inte beröm å mina vägnar utan till en kollega.

Andra saker är förstås att få en kram och ett ‘Hej mamma’ när jag kommer hem från jobbet. Då kommer sonen springande och ser jätteglad ut, och allt avslutas med en stor kram. Suck, dessa tårar.

Att se barn fara illa på TV är också jobbigt numera. Jag får rent av ont i hjärtat av barn som svälter, far illa eller är övergivna. Tänk om det skulle vara min son…

Lämna på dagis är heller inte så kul längre. Det börjar redan hemma med gråt och ‘nej hemma’, ‘nej åka maj’, ‘pappa ica’, ‘boja (=mormor), allt annat bara inte dagis. Gråtandes hela vägen till dagis och sedan hysteriskt när jag ska gå. Det sista jag hör (eller i alla fall nästan) är ‘maammmaa’. Känner man sig som världens sämsta mamma eller..?

Det jobbigaste, men också det bästa, med att få barn är nog den känslomässiga biten. Kroppen läker men utmaningarna för själen och hjärtat bombarderas men med dagligen.

Tack vare sonen är jag en annan människa än jag annars skulle ha varit. Och jo, tårarna började pocka på i början av denna meningen…

Äntligen är det tid att börja jobba! Ledigheten är slut och vardag med jobb och dagis startar.

Det finns säkert människor som skulle tycka det vore skönt att alltid vara hemma, aldrig behöva passa tider, bara ta dagen som den kommer. Och säkert tänker de i sitt stilla sinne, varför klaga kvinna! Du slipper ju arbeta! Men prova på att bara gå hemma med ett barn som sällskap. Även om barnet är efterlängtat och älskat så blir det lite enahanda att bara köra runt med småbilar på en soffa och läsa pekböcker. Och konversationen ligger på tvåordsmeningar med orent uttal från den ena parten och med enformigt ‘vad är det här’ och ‘ja, stor bil’ från den andre.

Idag har jag pratat med vuxna, fått en egen stol vid ett skrivbord framför en konsollhylla på väggen. Jag har fått se på namnen på eleverna som jag ska undervisa, fått ett postfack med mitt namn på, nycklar, lösenord och en välkomnande ros från min rektor. Kan det bli bättre!?

Att ha en uppgift som gör att du känner dig behövd är viktigt. Det spelar egentligen ingen roll om denna uppgift består av ett jobb, vara hemmamamma eller helt enkelt ‘diktator i hemmet’ (var bara tvungen Rhode!) Huvudsaken är att det gör dig lycklig. Jag mår bra när jag får en bit av båda världarna – vara med min son och se honom utvecklas – och dessutom få gå iväg till ett jobb som ger mig input av energi.

Några exempel på min snälle och lugne son:

Knuffar bort mig när jag ska sätta honom i bilen. Nej, mammma. Kan själv…

Försöker dirigera mamma var hon ska gå och sitta. Gör jag inte som han säger så blir han arg och slänger sig på golvet.

Fastnar trehjulingen med ett hjul i toadörren (måste ju bara släpa in den i badrummet) tappar han tålamodet och blir arg och skriker.

Försöker bära så många bilar som möjligt i famnen och händerna, vilket leder till att han tappar ett antal i golvet. Blir arg och skriker.. Säger sedan till mamma ‘bäja’ och sträcker bilarna till mig…

Vid läggdags så vill han inte sova utan står med sin filt och apa i famnen och ska upp. Och han är inte tyst på en fläck…

Ser ni ett mönster? Och nej, han brås inte på sin mamma…

Idag har jag och pappa varit ute i markerna för att plocka hallon. Visst är dom mogna med inte så bra kvalitet. Vattensjuk och mycket mask. Nu blev det ändå en liten hink som jag kan njuta av när vintern är över oss.

Jag har fått av moster Mischa ett garage att leka med. Oj, så kul att få parkera om och om och om igen.

En hektisk lördag har det varit. En dag fylld med diverse göromål som att klippa häcken och gräsmattan, plocka vinbär, plantera träd, tvätta och hänga tvätt etc. Janne har nu fått presenten som han fick förra året när han fyllde 40 år. Det är lite svårt att plantera träd i december, så gåvan kom nu istället. Nu har vi ytterligare ett vackert pilträd på gården. Tack för trädet Jörgen, Micha, Jonathan och Joar!

Lacagtaada si degdeg
ah miyey ku baxdaa?
La soco dhaqaalahaaga
si aay lacagtaada
kuugu filnaato muddo
dheer.

ገንዘብካ ቀልጢፉዶ ይ
ውድኣካ?ናትካ ቁጠ
ባ እንተድኣ ትቖጻጺር
ካዮ: ነዊሕ ከጽንሓካ
እዩ::

هل تختفي نقودك
بسرعة؟ من خلال
مراقبتك لإقتصادك
يمكن جعل النقود

Nu är de sex veckorna till ända och jag en erfarenhet rikare. Det har varit speciellt, intressant och roligt att undervisa i sommarskolan. Det är fascinerande så fort det ändå går att lära sig svenska. Okej, de har varit totalt åtta veckor i Sverige så nivån är fortfarande mycket låg. Men vi kan äntligen göra oss förstådda, på svenska, och det är stort. Dessa flyktingar kommer från Etiopien, Somalia och Eritrea och pratar språk som verkligen inte liknar svenska överhuvudtaget.

Oromo, somaliska, tigrinska, amhariska, arabiska, tigre är de språk som har pratats i klassrummet. Engelskan har i nödfall kunnat användas med några få av flyktingarna, annars så är det svenska som gäller. Om någon undrar vad det står i början av inlägget så ser ni texten på svenska här nedan. (Uppifrån och ner så är det somaliska, tigrinska och arabiska).

Försvinner dina
pengar alldeles för
fort? Genom att ha
koll på din ekonomi
får du pengarna att
räcka längre.

Några av mina elever: Haroon, Zeinab, Najat, Paolos, Fuad och Kadar.