Det här med att minnas hur det var när man var ung är en finurlig sak. Jag började fundera över detta efter att jag vikarerat på högstadiet här i stan. Var vi verkligen så slappa och slamsiga när vi var 14 år? Jag tror det är skillnader på 80-talets tonåringar och 2000-talets ungdomar. Faktiskt så tycker jag att de elever jag har haft är bra, visst finns det undantag, men man får inte glömma att de fortfarande är barn. Även om de vill verka mer vuxna än de är. Det som gör mig mest förvånad är denna respektlöshet och brist på fokusering. Baksidan av eleverna är dövhet, slöhet och den totala fokusering på vad kompisen som sitter i andra hörnet säger. Framsidan glimmar dock till och jag ser engagemang vilket leder till tankeverksamhet. Det som kanske gör det svårt för mig att förstå varför elever kan bete sig som de gör, är att jag tyckte om skolan. Jag är nyfiken och vill lära mig nya saker. Dagens ungdomar kanske har alldeles för mycket intryck och val att tampas med i dagens informationssamhälle. Hur kan skolan bli intressantare än dessa spel, mp3, dator, forum etc? Ska skolan uppdatera sig och hur?
Har suttit praktiskt taget som klistrad framför ‘Sex and the City’ på DVD. Kan inte säga att jag känner igen mig i alla träffar och positioner (!), men vissa tankar om förhållanden är universiella. Det gäller att plocka guldkornen ur reflektionerna.
Hämtade ut pund idag. Börjar längta. Tydligen 20 grader i London. Inte helt fel.
Related Articles
No user responded in this post
Leave A Reply