Nattskjorta

Janne konstaterade idag vid middagen att vi har en snäll liten ostkrok! Sover om nätterna gör han, bajsar så där lagomt ofta och skriker väl typ bara när hungern sätter in. Och ibland när gas ska ut någon av vägarna.. Ska jag hitta något ‘negativt’ så är det väl att lille ostkroken kräks upp sin mat ibland. Men även det är ju normalt… Och nu när han har börjat skratta ett gurglande skratt när vi gullegullar med honom, ja då är han inte bara en ostkrok utan en gullskruttunge *sagt med ett kärleksfullt smile*. Och som morfar uttryckte sig en kväll under julhelgen: han har ju blivit männska han också! Jo, inte har vi fött fram ett ”kvällssnacks” utan en levande varelse.

Så till rubriken. Tittade på klockan när jag tog av mig nattskjortan för att klä på mig… fem…på eftermiddagen. Är det så här att vara småbarnsförälder att kläder har mindre betydelse?

 Kräks man så får man ha på sig en haklapp. Så är livet för en ostkrok!