Nu så åker …

glada julen ut, ut, ut. Jo, det är sant. Igårkväll började jag plocka ner julen i kartonger och idag så innebär det hel bortplockning, inklusive gardiner. Jag och Arvid har pysslat hela morgonen, med avbrott för lite lek. Nu så slipper jag höra Max (och även Smulan för hon har lärt sig av storebror) krafs, krafs, tugg, tugg, klink, klink på ljusslingan av fejkat granris. Och han gör det bara när jag matar Arvid, för då vet han att jag inte kan gå upp och lugga honom i nackskinnet. Den rackaren!

Även om jag älskar julen så är det befriande att få rensa bort också. Jag gillar fria ytor och det blir så luftigt efteråt. Såg just att jag glömt en liten skidåkande tomte i pedistalen…

Sedan så har det varit en skön natt. Nu hör jag jag hur det börjar fnissas ute i cyberrymden. Men för er som är småbarnsföräldrar vet vad jag talar om. SÖMN. Att få sova ett antal timmar I STRÄCK är en ljuvlig gåva. Bättre än det ni fnissar åt! Arvid han somnade in vid 23-snåret och vaknade inte förrän klockan 9. Vilken underbar son vi har! Nu ligger han på fällen och snackar med pappa. Ni vet, killsnack som jag är så dålig på!

Till veckan ska jag och Arvid till Folktandvården. Vi ingår i Mamba-projektet som kollar hur kariesbakterier överförs mellan mamma och barn. Jag ska få tugga parafin för att lämna salivprov och Arvid ska bli petad i munnen han också. Dessutom så får jag inte borsta tänderna på morgonen heller. Usch!

På tal om tänder så har jag börjat visa Arvid hans tandborste. Den är liten, blå med ett hål i skaftet. Lite fascinerande är den allt för honom. Sedan så får han ha den i munnen i ett par sekunder också. När han känner stråna rynkar han lite på pannan men gör lite tuggrörelser. Kanske borsten går att äta?

Här är en annan sak som jag tuggar på.