Inskolning

Så kom då äntligen måndagen – dagen I som i inskolning. Och jag säger äntligen, för denna händelse är positiv för både mor och son.

Dagen kunde ju ha börjat bättre… Sonen bestämde sig för att vakna både klockan 01, 04, 5.30 och så klockan 6. Försökte förgäves få honom att sova lite till, eftersom dagen skulle bli lång. Först klockan halvåtta slog han igen sina ögonen, för att öppna dem igen en halvtimme senare. Okej, det var bara att stålsätta sig för dagen.

Det fungerade riktigt bra från början. Vi kom till förskolan och blev väl mottagna av de två Mariorna och så Åsa. Lite sång på mattan fast det var svårt att sitta still för Arvid. Han är ju inte van. En fruktstund, mums med banan och sedan gå ut och leka. Även det fungerade riktigt bra, trots michelinutstyrseln och stövlar på fötterna. Men när klockan var halv elva, så var batterierna så gott som tomma. Vi gick in för lunch, potatisbullar med lingonsylt. Han åt faktiskt en hel halva!! Men grin, gråt och ålning var det tillstånd sonen befann sig i. Skyndsamt påklädning igen för att sova vagn. Ja, sova och sova… Ni som följt med lite i bloggen vet att sonen har svårt att släppa taget om nuet. Även om tröttheten är förlamande. Vi, eller rättare sagt mamma, hade tänkt söva utan flaska. Jo, tjihopp så fel mamma hade! Här gastade sonen, och då menar jag verkligen gastade, sig hes innan han efter 20 minuter fick sin flaska. Sedan tog det 20 minuter till innan han somnade in i vagnen.

Skönt för mamma att sedan själv få i sig lite medhavd lunch. Jag kunde till och med pyssla med familjebladet och sonens pärm innan han vaknade efter en och en halv timme. Då hade även pappa kommit för att se hur Holken ser ut. Dagen för sonen avslutades med mellis innan hemgång halv tre.

Väl hemma såg vi att hjälp så trött han är. En lång och innehållsrik dag för den lille. Försökte lägga honom redan vid halv sex, men… Sova ville han inte göra förrän kvart i sju. Undrar hur mycket som snurrar i hans lilla hjärna nu?