Utvecklingssamtal

När jag nu är förälder, och speciellt första-gångs-förälder, så är det många första-gångs-upplevelser. Idag så var jag och sambon på utvecklingssamtal på sonens dagis. Jag tycker det är intressant att få veta hur det går för sonen på Holken. Och tydligen så funkar allt bra, vilket inte var någon nyhet precis. Eftersom sonen nu nästan springer in i lekrummet på morgonen, utan tårar. Så mycket är jag visst saknad!!

Det som kom fram är att sonen är lite mörkrädd, ingen stor grej alltså, men något som både dagisfröknarna och vi själva uppmärksammat. Att han gillar att leka med bilar är verkligen ingen nyhet. Om man ser sonen utan bilar i händerna så är det värt att fotograferas! Sedan så är han envis och blir arg när det inte går som han vill. Som exempel så ska han alltid ta sig förbi där det är som trängst och svårast, och när det tar emot så blir han arg och frustrerad. Hmm, brås VERKLIGEN inte på mamma… Men det som gör en mamma stolt är att han helt enkelt är en go och glad kille, lättsam och som alltid går med ett finurligt leende på läpparna. Precis som om han hade en alldeles egen hemlighet!

Dessutom så är han en blåmes och inte en skata…