Första dagen på jobbet

Äntligen är det tid att börja jobba! Ledigheten är slut och vardag med jobb och dagis startar.

Det finns säkert människor som skulle tycka det vore skönt att alltid vara hemma, aldrig behöva passa tider, bara ta dagen som den kommer. Och säkert tänker de i sitt stilla sinne, varför klaga kvinna! Du slipper ju arbeta! Men prova på att bara gå hemma med ett barn som sällskap. Även om barnet är efterlängtat och älskat så blir det lite enahanda att bara köra runt med småbilar på en soffa och läsa pekböcker. Och konversationen ligger på tvåordsmeningar med orent uttal från den ena parten och med enformigt ‘vad är det här’ och ‘ja, stor bil’ från den andre.

Idag har jag pratat med vuxna, fått en egen stol vid ett skrivbord framför en konsollhylla på väggen. Jag har fått se på namnen på eleverna som jag ska undervisa, fått ett postfack med mitt namn på, nycklar, lösenord och en välkomnande ros från min rektor. Kan det bli bättre!?

Att ha en uppgift som gör att du känner dig behövd är viktigt. Det spelar egentligen ingen roll om denna uppgift består av ett jobb, vara hemmamamma eller helt enkelt ‘diktator i hemmet’ (var bara tvungen Rhode!) Huvudsaken är att det gör dig lycklig. Jag mår bra när jag får en bit av båda världarna – vara med min son och se honom utvecklas – och dessutom få gå iväg till ett jobb som ger mig input av energi.